ilska i sin renaste form
Ursäkta mig för det här inlägget!
Men jag är så arg, så arg och besviken.. Har egentligen aldrig sett mig som en dålig förlorare men det finns en gräns.
Idag rann bägaren över och jag vet faktiskt ärligt talat inte vad jag ska säga.
Vi kämpar och kämpar, men vi får absolut inget för det! Man vet om man har gjort en bra match, det känner man. Och som tur är så känner jag faktiskt att jag gjorde vad jag kunde.
Det gjorde vi nog alla, jag vill tro det!
Det är en lagsport och vi kämpar alla tillsammans.
Just nu känner jag att jag aldrig någonsin mer vill spela fotboll, tänker inte bli förnedrad mera.. orkar inte ta skiten!
Jag må vara jävligt barnslig, omogen och jävligt sur, men så känner jag nu. Jag vet att det går över men såhär ledsen och arg har jag aldrig varit!
Låter mig fortfarande tro och hoppas att det blir bättre, om bara viljan finns hos alla!
För det här är inte okej...
